kom från mötet mellan kunden och Maria Sjödin, när
Casual Priest Stories utställningen visades på Open Walls
I Wien 2020 vid "Visualize it" konferensen
I Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn 2024
För mer bilder se instagram
TEXTER:
Jag tycker att det är viktigt med prästkläder som är designade för kvinnokroppen. När detta görs synligt i kyrkan, kommunicerar det acceptans inte bara för den manliga, utan också för den kvinnliga kroppen. När jag var en nyvigd präst och provade en traditionell herrprästskjorta, var det som ett stort tält över mina axlar. Jag sa till expediten att den antagligen var "lite för stor". Svaret jag fick var: "Ja, men det handlar väl inte om att visa din figur, eller hur?" Jo, på sätt och vis handlar det faktiskt om det! I kyrkan, när prästkläder avslöjar en kvinnlig kropp, signalerar vi att kvinnokroppen också accepteras och respekteras, på samma sätt som en mans. I den mansdominerade historien om kyrkan har det blivit mycket viktigt för mig att peka ut och ge plats åt det vi traditionellt kallar feminint. Vad jag bär som präst är en del av vem jag är, men också ett statement.
Kristina Andreasson - London
När jag prästvigdes 1986 var det fortfarande accepterat att manliga kollegor kunde vägra att samarbeta vid altaret med oss som präster och kvinnor - en så kallad samvetsfrihetsklausul som kunde användas i en riktning, mot kvinnor. Idag finns det en ny samvetsfrihetsklausul - präster i Svenska kyrkan kan neka äktenskap mellan två personer av samma kön. Mitt röda läppstift får ibland kommentarer, men det får symbolisera att jag har getts en röst att uttrycka och ge röst åt dem som inte har någon röst - de osynliga, de förtryckta, de utstötta - men som också är en del av vår samhälle. Idag tillverkas kläder och präststoppar också för mig som kvinna. Jag gläds åt Maria Sjödins lättburna präst-toppar och klänningar med ett snitt och ett uttryck som fungerar i alla sammanhang.
Maggie Signäs - Malmö
Kanske finns det de som tror att kvinnor inom prästerskapet måste efterlikna mannen för att få samma auktoritet som honom. Radera alla tecken på utsmyckning, bära boxiga skjortor som döljer vår kvinnliga form. Jag vänder mig mot detta. Min auktoritet kommer från att försöka äga det utrymme som finns genom att vara ödmjukhet och aldrig be om förlåtelse för vem jag är. Att leva och arbeta som en kvinna som är trygg i sig själv, som älskar sig själv och inte ber om förlåtelse för kurvorna, färgen och storleken på hennes kropp, skapar en utrymme där andra också känner sig trygga med att vara sig själva.
Slutligen, klär jag mig för mig själv. Det gläder mig när människor chockas av att se en kraftigt tatuerad kvinna i en prästkrage. Min stil är egen och jag är så tacksam att Maria skapar med detta i åtanke: att kvinnor inom prästerskapet är ett vackert förkroppsligande av Guds avbild där man får vara precis som man är.
Nadia Bolz-Weber - Denver
”Alltså, Are, det känns som att du lever ett helt vanligt liv - fastän du är präst!”, säger en av mina konfirmanders. Hon har sina rötter i en annan kyrka, i en annan kultur, och försöker nu att samla ihop sina intryck av vad en präst egentligen är. Att jag bär skinnjacka, hoodie och jeans till min prästkrage; att jag lyssnar på samma hiphopartister som hon, är tatuerad och har en arabisk pojkvän – det gör henne förvirrad. Ur frågorna uppstår ett samtal om Martin Luther och reformationen. Om befrielse, äkthet och längtan. Kyrkohistorien bryts mot våra liv här i nuet, över en kopp te i församlingshemmets nedsuttna röda soffor
Are Norrhava - Stockholm
För vissa är ledarskapet och auktoriteten som följer med en kvinna som bär en prästkrage mycket svår och utmanande. När jag sätter på mig mina Casual Priest-toppar eller klänning påminner det mig om mitt kall, jag njuter av att kunna känna mig bekväm i mina kläder och känner att det jag bär representerar mig. Därför har det varit lättare för mig att klä mig för arbetet och representera kyrkan i världen att hitta prästkläder som är bekväma, funktionella och eleganta.
Emily Rova-Hegener – Oslo
Dörren till kyrkan stängs bakom mig när jag går mot förortstunnelbanan. När jag går in på parkeringsplatsen möter jag en äldre kvinna med en svart sjal runt huvudet; hon sänker sin blick och gör korstecknet, men säger inget. Jag fortsätter in i centrum och i kön till mataffären möter jag en man som går i kyrkan varje söndag. Han tar min hand och kysser den, som en gentleman från en annan generation, men med helt andra motiv. Min promenad fortsätter och när jag ser prästen från den ortodoxa kyrkan som bär en svart kåpa och ett stort gyllene kors värt en biskop. Jag ser sällan honom, men när jag gör det är han aldrig ensam, idag är inget undantag. Han ser mig, hälsar inte och går förbi och låtsas inte se mig. Jag säger "Guds frid" till honom för att jag anser att personer som är officiellt klädda och bästa vänner med Jesus borde hälsa på varandra. Jag får inget svar, men en man från hans följe nickar, generad. Sedan tar jag tunnelbanan mot huvudstaden och ju närmare jag kommer desto mindre uppmärksamhet drar jag till mig.
Beatrice Lönnqvist - Stockholm
För sexton år sedan träffade jag Ewa som då var en ung nyvigd präst. När hon fick höra att jag var designer bad hon mig att skapa en präst-topp för kvinnor. Jag designade en välsittande svart jerseytopp med krage och trekvartsärm: EVA-toppen. Detta var startpunkten för Casual Priest. Under åren har jag träffat många präster från många länder, det har varit massor av intressanta samtal om vad man ska ha på sig och om förväntningar och uttryck. Prästskjortan bär på en historiskt tyngd. För kvinnliga präster finns ingen tradition, eftersom historien för prästvigda kvinnor är kort. Med Casual Priest Stories vill jag dela reflektioner och tankar om identitet och skapa en bild av en modern präst i en samtida kontext. Jag är tacksam för alla som har trott på, stöttat och hjälpt mig förverkliga detta projekt, särskilt till dem som deltar med sina berättelser och de jag har kunnat porträttera. Jag är stolt och glad att kunna visa er utställningen Casual Priest Stories. Tillsammans är vi en del av kvinnornas skapande historia!
Maria Sjödin
